Den evige förföljaren

Jag hade aldrig riktigt gillat honom. Han var en sån där typ som bara hänger efter. Varken håller med eller säger emot. Bara kött. I rörelse.

Jag har alltid sett ned på honom så länge jag kan minnas. Jag kommer aldrig sakna tiden med honom. Han var missanpassad. Ett så kallat missfoster.

Tyst men ihärdigt påminde han mig om vem jag inte var. Otaliga var de mornar då jag vaknade till hans hån. Ett kreatur utan själ. En blodsugande parasit.

En dag fick jag nog. Han stod där. Bestämd. Jag tvekade aldrig. Separationen var enkel. Saxen skiljde oss åt. En bit kött lättare. En missbildning fattigare. En parasit mindre. Jag kommer aldrig sakna min kuk.

Lowe Göthberg & Anton Örarbäck 2010-04-22